Vulkanutbrott kastade in jorden i Lilla Istiden

Lilla istiden var, precis som den medeltida värmeperioden, något som påverkade temperaturerna i hela norra hemisfären enligt en ny studie från Stockholms universitet. Det var alltså inte några regionala eller lokala klimatperioder, vilket man tidigare trodde. Från att ha varit ganska varmt runt 1000-talet kastades norra halvklotet in i en köldperiod, som varade i nästan 500 år. Det var också under den tiden som Europa kämpade för sin överlevnad i krig, svält och katastrof, år efter år.

I en ny rapport drar man slutsatsen att lilla istiden kom snabbt. På bara 25 år, mellan åren 1275 och 1300, utbröt en serie våldsamma vulkanutbrott, som omslöt jorden in i en period av långvarig kyla. Vulkanutbrott tillför atmosfären mängder med små partiklar, så kallade aerosoler, som kan reflektera (men också absorbera) inkommande solstrålning. De kan därför ha stor påverkan på klimatsystemet, på både kort och lång tidskala.

Alla partiklar i atmosfären skärmade av jordytan från solens värmande strålar. Is i form av glaciärer och havsis, växte till sig. Samtidigt transporterades mindre värme än tidigare norrut i havets strömmar. Mindre värme till polerna innebär mer is. Havsis innehåller knappt någon salt. Isexporten från Arktis ökade, vilket medförde ökad utspädning av vattnet i området där djupvatten normalt bildas. Mindre djupvattensbildning betyder att havsströmmarna försvagades något. Processen blev självförstärkande.

Även om aerosolerna från de första vulkanutbrotten snart hade försvunnit ut ur atmosfären tar det tid för klimatsystemet att komma på fötter igen. Ytterligare ett stort vulkanutbrott i mitten av 1400-talet tippade över systemet till ett nytt läge där kyla blev normalt. Så förblev det tills slutet av 1800-talet då värmen återvände och klimatet intog ett nytt läge. Upptiningen hade börjat. Temperaturer likt dem på vikingatiden återvände.