Brev från Bengt Koltman

Till medlemmar i Eksjö klimatnätverk

Jag får börja med att önska Er alla en riktigt god fortsättning på det nya året. Blickar vi tillbaka på hösten så kan vi känna oss nöjda med vad vi lyckades åstadkomma. Vi lyckades hålla ut hela hösten med ett informativt program. Köpenhamnsmötet blev dessvärre en stor besvikelse. Trots att mänsklighetens existens står på spel så orkar man inte samla sig till ett bindande avtal. Jordens medeltemperatur får inte öka med mer än två grader lyckades man ena sig om men hur det skall gå till står skrivet i stjärnorna. Pengar till U-länderna finns också med men vad spelar det för roll om länderna kollapsar.
Den stränga vintern gör att ännu mer fossila bränslen används och 400ppm CO2 lär inte vara långt borta. Australien upplever samtidigt sitt näst varmaste år hittills och El Nino förhållanden börjar laddas upp i Stilla Havet vilket med stor sannolikhet kommer att innebära att vi nu går mot det varmaste året sedan mätningarna började omkring år 1860.
Det känns inte vidare muntert med andra ord. Det är som att vi alla sitter i en buss utan förare på väg mot stupet därframme någonstans, vi vet att det finns där men ingen vill styra undan eller bromsa. Uppriktigt sagt så skäms jag inför mina barn och barnbarn, jag skäms på min generations vägnar över vårt misslyckande i Köpenhamn. Även om det känns dystert så får vi kämpa vidare, det finns inget val. Klarar inte politikerna av det så måste vi, det är bara så.
Så till vårens aktiviteter. Jag hade ju ett förslag på tre diskussionskvällar där alla är välkomna. Vi kanske till och med kan få in några blänkare i Smålandstidningen.

Första träffen skulle handla om ansvarsfrågan. Vem och vilka har huvudansvaret för att klimatkrisen skall kunna lösas? Vilket ansvar har FN, Sveriges riksdag och Eksjö kommun? Vilket ansvar kan vi lägga på organisationer och företag? Rika och fattiga länder, hur skall ansvaret fördelas? Vad är rimligt att lägga på enskilda individer?

Andra träffen kunde handla om varför budskapet och kunskapen har så svårt att få fäste hos politiker och allmänhet. Beror det på psykiska el. biologiska begränsningar? Har det att göra med vår samhällsstruktur? Vi har kommit allt längre ifrån naturen och hälften av jordens befolkning bor idag i städer, kan det påverka? Bekvämlighet och vanor. Vi vill bara inte ändra oss. Ja frågeställningarna kan göras många och långa.

Tredje och den avslutande träffen kunde ha som tema hur vi skall kunna anpassa oss till ett allt varmare klimat med mer extremt väder och samtidigt uppleva livskvalitet. Hur skall vi satsa de resurser vi har både offentligt och privat? Boende, resor, fritid m.m. Tips om upplevelser och livsstil, privata råd m.m. Kan säkert bli en mycket intressant kväll.


Jag tror att ett sådant här upplägg fördjupar våra kunskaper samtidigt som det kommer att påverka vårt sinnelag positivt. Vi tar in hela klimatfrågan mer i oss själva och ser mer realistiskt på möjligheter att agera och påverka andra. Det känns som om vi nu tar ytterligare ett steg att höja vår medvetenhet kring vad som väntar oss och hur vi kan leva våra liv med hög livskvalitet i en förändrad värld.

Bengt Koltman