Efter att en rad nya expeditioner med antropologer och ekologer besökt ön anses det klarlagt att Heyerdahl hade fel, och att Påskön koloniserades på 1200-talet av polynesier från väster. Med sig hade kolonisterna både höns och frön till sina traditionella grödor, men olyckligtvis även råttor som fripassagerare. Biologerna har kunnat visa att kokospalmerna snart försvann, eftersom deras nötter åts av råttorna innan de hunnit gro.
Under 500 år levde invånarna sedan helt utan kontakt med omvärlden. Landet odlades upp, skogen fälldes till virke och bränne. Någon gång på 1400-talet var alla träd borta, alla djur och fåglar utom hönsen och råttorna utrotade, och befolkningen stod inför en ekologisk katastrof. Det strävsamma arbetet med att hugga stenmonument över sina avlidna upphörde när inbördeskrig mellan öns klaner slet sönder samhället. Befolkningen förskansade sig i underjordiska grottor för att skydda sig mot sina fiender.
Påskön var en ensam ö i universum, och dess samhälle kollapsade av miljöförstöring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar