Skuldkrisen i Europa och USA innebär att det finns gigantiska hål i de stora nationernas budgetar. I det läget behöver man under en övergångsperiod hitta de förstärkningar för statsfinanserna som har minst negativ effekt ekonomin. Koldioxidskatt, eller utsläppsrätter utgivna av staten, är bland de minst snedvridande sätten att höja intäkterna. De är i själva verket vad nationalekonomerna kallar en Pigou-skatt, som rättar till en snedvridning i ekonomin i stället för att skapa en. Därför borde detta stå högst på åtgärdslistan bland världens skulddrabbade länder snarare än ökad skatt på konsumtion eller arbete.
Sverige, som kommit mycket långt i att lösa sina statsfinansiella problem och en bit på vägen mot att minska sin klimatpåverkan, kan med förtroende framföra denna idé i globala sammanhang. Men då ska man inte argumentera som Anders Wijkman.
Att ställa ekonomisk tillväxt i motsats till klimatåtgärder är att skjuta sig själv i foten. Ett mäktigt argument för en snabbare klimatomställning är tvärtom hur lite sådana insatser behöver påverka tillväxten. I synnerhet i jämförelse med hur dyrt det vore för den framtida tillväxten om vi i stället gick in i en klimatkris.
Martin Ådahl
chef tankesmedjan Fores
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar